Tankar och känslor
Imorgon är det exakt en månad tills jag lämnar Sverige och reser mot au pair skolan i New York, och fyra dagar senare vidare till California. Det är så konstigt att detta faktiskt händer, samtidigt som det känns som det mest naturliga i världen. Det är så mycket som ska fixas och som man ska tänka över innan man åker, att hjärnan inte riktigt hänger med. Vissa stunder står det solklart för mig vad som väntar, medan man i andra stunder inte fattar nåt. Ju närmre jag kommer, desto mer verkligt blir det i alla fall. Jag ska bo i Beverly Hills, Kalifornen under åtminstone ett år av mitt liv!!! Jag har drömt om att flytta till USA sen jag var liten och först kunde börja styra min egen fantasi. Då skulle jag visserligen rita filmer i Disneyland, inte passa tre barn varav ett spädbarn, men ändå. Drömmen har stått fast och nu är det dags att förverkliga den! Tidpunkten i mitt liv kunde inte passa bättre, så det är väl bara att gasa och köra!
Jag kommer sakna så mycket och så många när jag är där borta, att det är svårt att hantera tankarna på det just nu. Samtidigt känner jag att jag inte alls kommer sakna särskilt mycket (om det är tillåtet att känna så??). Att inte kunna krama min familj är det som blir värst, annars är det kanske egentligen inte så illa? Och att sakna något dör man ju inte av, det får en bara att växa. Med tanke på att jag saknat/längtat efter att göra detta i nästan hela mitt liv, så vore det ju värre att inte ta chansen och tvingas sakna och ångra. Kramas får jag göra med barnen så nog överlever jag!
Efter studenten har livet mest gått på tomgång, utan att jag lyckats komma på vart jag hör hemma och vem jag vill vara. Nu är det slut på det!
Den 24 september 2012 börjar mitt nya liv. Då börjar jag leva.
And I can´t wait!
