EnErikssoniLA.blogg.se

Jahapp då har man varit i stora staden och fixat visum då! Egentligen skulle min käre far köra mig till Stockholm och hem under samma dygn, men pga en ryggskada blev det så att jag fick ta bilen och ratta iväg själv. Det bör nämnas att detta var första gången jag kört i en “stor” stad och därför bra övning inför vägarna i L.A. JEEEEEEEESUS säger jag bara, vad många vägar det fanns att välja på! Vägen dit gick bra med en google destinationslapp i handen, men vägen hem blev värre. Utan mer än en enkel muntlig vägbeskrivning skulle jag försöka hitta vägen mot e18 från Farsta strand. INTE lätt… GPS:en som inte uppdaterats på år och dag skrek “gör en u-sväng, gör en U-sväng” hela jäkla tiden. Pappa skrek i telefonen och Anna skrek i bilen. En helt vanlig dag i mitt liv alltså. För att göra en lång historia kort så hittade jag vägen hem till slut, efter att ha gått in på en möbelaffär någonstans i Sundbyberg och bett om hjälp. Jag överlevde.

Nog om detta, jag var alltså på Amerikanska ambassaden för att ansöka om mitt visum, med ca 60 andra blivande au pairer. Bygget såg ut som ett fängelse med taggtråd och flygplatstull framför ingången. Vi fick köa utanför och även innanför grindarna, men det var ju ett plus för då hann man skaffa lite nya vänner! Bland annat lärde jag känna Ottilia som ska flyga från Göteborg den 24.e precis som jag. Skönt att veta att man har bra sällskap på flyget och i skolan! Vi fick alltså svara på frågor om familjen osv. innan vi fick godkänt på vårt visum, så nu är det bara att vänta på posten! Dessutom var vi på ett Cultural Care möte på strandvägen, men det var rätt överflödigt. Fin toalett hade dom dock där. Hehe.

Nu är det alltså 19 dagar kvar tills jag beger mig! HERREGUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUD!